FELICIa TINGELING

VÄLJ EN VÄN!

Skriv ner vilken vän du valde: My Felicia "Fin Thexi Cat" Rösmark
Du ska svara helt ärlig när du svarar på dom här frågorna.

jag är lycklig.

När jag läste Tildas inlägg om Gröna lund så kom jag på att jag inte har skrivit nåt själv. Så här kommer det (:
Jag, Tilda, Sean, Marika och My åkte till Grönan med Marikas föräldrar, syster och systerns kompis. Men när vi kom fram till Grönan så gick vi själva, vi går ju inte vilse direkt.
Vi värmde upp lite lagom med gamla hederliga Nyckelpigan, och eftersom det för första gången på två år som jag ens närmar mig Grönan så skrek jag rejält de två första varven. Det tredje varvet däremot lyckades jag slappna av lite på, och vågade till och med hålla upp armarna. (!)
Sen minns jag faktiskt inte riktigt vad vi gjorde, men mitt minne började fungera igen ungefär när jag satt ordentligt fastspänd i Insane och i sista stunden lyckades sparka av mig mina ballerinaskor innan maskineriet gick igång.
Innan jag fortsätter så måste jag berätta att vi hela dagen hade hållit på och "high five'at" med Borats dialekt, fast väldigt överdrivet.
Sen började vi åka uppåt och jag, som aldrig åkt nåt läskigare än Jetline, undrade "Vad fan har jag gett mig in på..!?".
Vid första nerförsbacken, eller snarare snurren, var jag mer rädd för att bryta nacken av det pötsliga rycket än av höjden (och vi får inte glömma att jag blir höjdrädd av att hoppa studsmatta).
Sen var det bara lite snurrande och vips så var vi nere. Och det var ju faktiskt inte så farligt. Man hade en fantastisk utsikt över Stockholm. När vagnen stannat så sa jag till My, "Jag pissade inte på mig i alla fall." Och sekunden efter hörde jag ett förvrängt "HIGH FIVE" bakom oss. Sean såklart!
Sen har jag minneslucka igen, men jag minns att vi satt på ett café i spöregnet. Det samlades vatten på duken som skulle föreställa tak, så då och då kom personal och petade upp duken så att AllT vatten öste ner på sidorna om duken och hällde ner mej som ett jävla vattenfall. Och på dom andra också, men i lite mindre grad.
Vi såg nog ganska roliga ut, en hop med dyngsura, flummiga emos med sminket rinnande nerför kinderna och idiotiska plasthattar i neonfärger som vi fick som tröstpris i slangbelleskjutning.
Vi (jag) fick idén att åka Jetline i spöregnet, och det gjorde vi. Jag åkte i första vagnen och fick alltså mest regn på mej. Men HERREGUD vilken häftig känsla det var att sakta åka uppför den första backen, och inte se nånting annat än den blygrå himlen ovanför oss. Och sen, i nerförsbacken, blev det ännu bättre! Regnet smattrade så hårt i ansiktet att det inte gick att hålla ögonen öppna, vilket betydde att man inte var beredd över huvud taget på när nästa skarpa kurva skulle komma. Extremt roligt. Jetline är väl kanske inte världens mest spännande berg-och-dalbana, men i spöregn blir ju AllT skitkul! Vi åkte den säkert 14 gånger när det regnade. Sen kom solen fram och vi började känna oss hungriga igen, så dom som hade pengar kvar (jag var pank) köpte sig en hamburgermeny var och satte sig och åt medan jag försökte sno några pommes frites från dom. Konstigt nog frös jag inte ett dugg trots mitt fortfarande blöta tillstånd. Medan vi satt i restaurangen så började vi torka lite, så jag, My och Sean bestämde oss för att åka Insane igen. Men när vi hade stått i kön i 15 min och det just skulle bli vår tur så säger dom "Vi kommer tyvärr inte starta Insane förrän vädret har blivit lite bättre." Och så kom vi på att vi skulle ha träffat dom andra vid entrén för 7 minuter sen, så vi kutade därifrån. Vilket får mig att tänka på textraden "Bäst att vi slutar, bäst att vi kutar från Engelska parken"
SÅ flummigt var det!

jag är inte ensam om min passion. surfade runt ett bra tag på google idag och hittade en riktigt intressant blogg om i princip enbart Queen.
på bloggen fanns en länk till en sida där man kan rösta på vem som är den bästa manliga rocksångaren någonsin.
gissa vem? Freddie, ofc!
dessutom är Bohemian Rhapsody framröstad till den bästa rocklåten någonsin, A night at the opera till 70-talets bästa album, Innuendo det näst bästa albumet på 90-talet, Brian May den näst bästa rockgitarristen, Roger Taylor den näst bästa rocktrummisen och Queen till det bästa rockband i historien, vilket gjorde mig mest lycklig.
total utklassning.
detta bevisar att Queen är långt ifrån bortglömda, 40 länder kan ju inte ha fel.
alltså är jag inte ensam, det finns tydligen miljontals människor som delar min kärlek till musiken!

jag hoppas för guds skull att du, ja, just DU, inser det fantastiska i Queens musik.